Hej Bloggen!

Det var riktigt länge sen jag skrev, jag vet. Men slutet av sommaren var riktigt jobbig, då jag visste att jag skulle fara från tryggheten till nya äventyr, med nytt jobb och boende.

Nu har tiden hunnit verkligen att rinna iväg och det som då kändes som det mest skrämmande, känns nu helt okej. Det går bra för mig:) Har inte behövt ta ångestdämpande medicin en endaste gång sen jag for. Har inte haft en endaste negativ tanke om mig själv, eller min omgivning. Jag har heller inte trott att någon ogillar mig, och fast att jag stundvis under utbildningen inför det nya jobbet, satt tyst och lyssnade. Så kändes det bra, det var helt okej för mig att vara en tyst observatör.

Nog för att jag stött på hinder, men istället som förut klanka ner på mig själv, bli uppgiven och känna att jag inte duger till någonting alls. Så har jag istället tänkt att jag kan inte kunna allt på en gång, sett till så att jag fått hjälp istället för att stått för mig själv och försökt komma underfund med saker i rädsla för att någon ska tycka att jag är inkompetent, som jag så många gånger förut trott. Sen har jag framförallt påmint mig om hur duktig jag faktiskt blivit på så kort tid, inom ett område jag aldrig förut jobbat inom.