Så här bra, så här års har jag aldrig mått. Nu gäller det att inte falla in i dvalan, trots mörkret ute. Jag vill verkligen träna ännu mera, nu när jag fått upp både konditionen och styrkan. 

Men just nu är jag så arg på mig själv för att jag tvekar till att gå på gymmet som finns här, av den enkla anledningen att jag inte känner mig bekväm i den miljön om det finns andra där. DET känns tungt, för jag känner att jag kommit så långt med allting annat som har med sociala kontakter att göra.

Hoppas verkligen att jag tar mig i kragen och går dit och tränar skiten ur mig. . . .