Normen i samhället har alltid (eller så länge jag kan minnas) varit att man måste vara social och framåt, man ska visa framfötterna för att kunna komma någon vart. Och att bli påprackad denna norm i hela sin uppväxt, inte hemmifrån men från skolan och samhället i stort har med åren lett till att jag skämts över min blyghet och tillbakadragenhet och skapat mig en bild om att "alla andra" varit så mycket mer sociala och framåt än vad jag någonsin kunnat bli.

Men idag vet jag bättre, "alla andra" är inte mer sociala och framåt än vad jag är. Vissa är det och andra inte.  Det är så sociala samspel fungerar. Alla kan inte ta lika mycket plats. Det viktigaste för alla parter är det att man inte tillåter sig själv bli trampad på eller att trampa på någon annan oavsett om man är den tysta eller högljudda personen i sociala sammanhang.

Och tro mig, även sociala människor kan skämmas över hur de är, att de skäms över att de pratar på för mycket.



Jag är stolt över att vara den blyga känsliga människa som livet har format mig till. . .